Skrivet den 24 augusti 2018 kl 12:13 av Artiklar, Recensioner7 kommentarer69737

Provkörd: Kia Optima PHEV kombi

Ni som läst vad jag skrivit förut eller på andra ställen, till exempel när jag hoppade från min Tesla Model X tillbaks till en Model S, vet att jag gillar laddbara bilar i allmänhet och även att prova på olika bilar. Nu var det dags igen, då min bil skulle in på en mindre reparation och jag då fick ta en hyrbil via försäkringsbolaget.

Jag frågade såklart vad de hade som var laddbart, och det som stod på menyn var då en Kia Optima PHEV (laddhybrid) som jag nu kört hela veckan. Här följer då en obligatorisk recension av denna bil.

Det är här en bra bil, det stod klart rätt fort. En lagom bil. Utseendet är slätstruket men helt okay – den är inte ful på något vis. Den är lagom stor och rymmer lagom mycket för en vanlig barnfamilj. Den är lagom trevlig att köra, med ett komfortabelt chassi, ganska nätta köregenskaper, och solid och exakt styrning utan onödigt svaj. Det var över tio år sedan jag sist hade några längre erfarenheter av Kia och Hyundai och då var det en mycket markant skillnad mellan dessa och de finare europeiska bilarna. Nu kan jag konstatera att den skillnaden är långt mindre. Köregenskaperna är inte alls långt ifrån exempelvis en Mercedes C-klass med minsta motorn till vardags, om man inte pressar bilen allt för hårt. Man märker av skillnaderna interiört, såklart, där allt ger ett lite mindre påkostat intryck. Men jag upplever det aldrig som ett större problem. Allt i Kian är gediget och gör vad det ska, det finns inget som skramlar, rasslar, känns löst, eller obehagligt att hantera. Det är bara en fråga om en lite utebliven lyxkänsla, något jag tror de flesta kan leva med.

Det som visat sig i tester är att Kian har en räckvidd på el som är bättre än nästan alla andra laddhybrider, inte bara på pappret utan framförallt i verkligheten, och den erfarenheten hade jag också. Jag har tidigare ägt en Mitsubishi Outlander PHEV, och den klarade sig nätt och jämnt till mitt jobb och tillbaks på en full laddning. Kian klarade samma runda två gånger på en dag och startade bensinmotorn först någon kilometer hemifrån på andra rundan. Det tycker jag är mäkta imponerande. På pappret ska den klara 62 km på el tack vare det relativt stora batteriet på 11,26 kWh och det är en ovanligt realistisk siffra – beroende på körstil och var den körs är det inga problem att nå fem mil och ännu mer på el med den här bilen, sålänge man undviker motorvägskörning. Under den vecka jag hade den gick pendlingen på el och jag kunde även utföra ärenden under dagen utan att oroa mig allt för mycket för att batteriet skulle ta slut. Förbrukningen landade på 0,2 liter per mil under veckan, och att den var så högt beror enbart på att batteriet var helt slut när jag fick bilen så första dagen fick köras helt på bensin. Den dagen drog den dock förvånansvärt mycket bensin – ungefär 0,9 liter per mil i stadsmiljö, trots att bilen glatt berättade för mig att jag höll en mycket ekonomisk körstil. Bilen kan hela tiden ge gott om information om olika räckviddssiffror och även vad både elmotor och bensinmotor har för sig för stunden via både den lilla displayen i instrumentpanelen och den stora navigationsdisplayen.

Dock känns den aldrig riktigt som en elbil att köra, även när batteriet är fulladdat. Den saknar den direkhet i drivlinan som en elbil har. Jag tror det dels beror på att elmotorn är osedvanligt svag, med en maxeffekt på 67 hk, men kanske framförallt att elmotorn är placerad före växellådan i drivlinan. Det innebär att även när man kör på el så går kraften genom automatväxellådan, och bilen växlar som vanligt. Det ger en dämpad och fördröjd känsla i alla accelerationer. Den sexväxlade automatlådan är inte heller särskilt rask eller diskret av sig, om man jämför med de lådor som sitter i dyrare tyska bilar, vilket verkligen förtar körkänslan i elläge.

De första dagarna jag hade bilen upplevde jag den som olidligt långsam, rent av trafikfarligt slö i accelerationen. Senare upptäckte jag att det beror på att den alltid startar i ECO-läget, och i detta läge är accelerationen mycket märkbart strypt. Slår vi av ECO-läget får man prestanda som duger till vardagskörning, bilen känns rimligt rask och lätthanterad, men saknar extra kraft när man trycker ner pedalen hela vägen, exempelvis vid motorvägspåfarter eller vid omkörning. Kia uppger en maximal systemeffekt på 205 hästkrafter men det är inget man märker av överhuvudtaget – jag tycker bilen känns ungefär som en modern snåldiesel med runt 100 hästkrafter att köra. Bra vrid och okay respons vid lättare gaspådrag, men det händer knappt något extra när man trycker till. Accelerationen från 0-100 ska enligt Kia ta 9,7 sekunder.

Bromskraftsåtervinningen har Kia valt att lägga i huvudsak på bromspedalen. Man får litegranna regeneration när man släpper gaspedalen – mer om ECO-läget är avstängt än om det är på, faktiskt. I ECO-läget kan bilen glida nästan hur långt som helst när man släppt gaspedalen, något som såklart inbjuder till aktiv ekokörning men också kräver att man planerar körningen väldigt långt i förväg.

Personligen föredrar jag bilar som har all bromskraftsåtervinning knuten till gaspedalen, så att max regen går in när man släppt gaspedalen helt – så som det fungerar bl.a. på Teslor, Nissan Leaf, och BMW i3. Kias implementation av regeneration på bromspedalen är dock väldigt välgjord, och det blir aldrig ryckigt eller svårt att förutsäga (till skillnad från i Porsche Panamera E-Hybrid, där det är nästan omöjligt att dosera bromskraften som man vill och inbromsningarna blir märkbart ryckiga).

Bilen går att växla mellan hybridläge (HEV) eller elläge (EV), men knapparna gör inte vad jag skulle vilja att de gör. HEV-läget innebär att bensinmotorn går för jämnan och den försöker behålla sin laddning. EV-läget innebär inte att bilen enbart går på el, för om man accelererar för mycket startar bensinmotorn automatiskt ändå. Det fanns inget sätt jag kunde upptäcka att låsa bilen till ren eldrift. Laddning sker genom ett vanligt eluttag hemma och tar ca fyra timmar.

Bilen kommer relativt välutrustad även i sitt grundutförande, vilket kanske kunde förväntas då den kostar 404 900 kr. Man får bland annat autobroms, ventilerade lädersäten, navigationssystem, Harman Kardon Premium Sound System, backkamera, och eluppvärmd ratt. Vill man ha funktioner som 270-gradersvy, dödavinkelvarning, panoramasoltak, självparkering och elmanövrerad baklucka får man välja till Pluspaketet för 19 900 kr, som inte fanns på min hyrbil.

Det är helt oförlåtligt att elbaklucka inte ingår i standardutrustningen på en kombi för över fyrahundratusen kronor. Stolarna upplevde jag inte heller som särskilt bekväma, de var platta och gav alldeles för dåligt stöd för låren vilket ledde till att jag även på kortare resor hann få ganska ont i flera muskler runt låren och rumpan i brist på ordentligt stöd. Harman Kardon-ljudsystemet var inte dåligt, men heller inget att hänga i julgranen.

Ljudet var klart och fritt från distortion, men saknade tryck och tyngd, hade nästan ingen bas, och klarade inte att fylla kupén ordentligt. Gränssnittet i mediasystem och navigation är dessutom helt bedrövligt – krångligt och ointuitivt. Vill man finns möjlighet till Android Auto eller Apple CarPlay som åtminstone gör upplevelsen lite behagligare, om än inte direkt bra.

Så vad tyckte jag, sammanfattningsvis? Det är som jag skrev inledningen en bra bil. Den har de flesta bekvämligheter man kan önska sig och kommer långt på el. Med ett förmånsvärde som är så lågt som 2 358 kr per månad och möjlighet att sköta en hyfsat lång pendling utan att bränna någon bensin så förstår jag verkligen lockelsen med den här bilen. Samtidigt gjorde den egentligen ingenting för mig. Den är slätstruken, oupphetsande, och rakt av jättetråkig. Om man vill ha ett praktiskt transportmedel, punkt, och det ska vara ekonomiskt och miljövänligt, så är det här valet. Om man är bilintresserad och vill ha en bilupplevelse som engarerar en och väcker känslor, så lär man nog leta vidare. Jag var i alla fall oerhört glad att få tillbaks min bil idag. Men det är såklart en orättvis jämförelse att ens göra, med tanke på att den ena bilen på bilden nedan kostar ungefär fem gånger så mycket som den andra…

(Artikelns omslagsbild är en pressbild från Kia, licensierad under Creative Commons.)