Bilar

Bolt ett år efter svenska intåget

Helgintervju med Sverigechef Nils Wijkmark

Som från ingen­stans kom Bolt ut på våra gator och har nu tusen­tals bilar i våra två störs­ta städer. Här är his­to­rien bakom och så ser framti­den ut.

Bolt star­tade som Tax­i­fy 2013 i Est­land och några år senare hade man lyck­ats bli sto­ra och till och med störst i en rad afrikan­s­ka län­der med en kom­bin­er­ad befolkn­ing av hun­dratals miljon­er män­niskor. Här i Europa finns man i Lon­don, Paris, Liss­abon med flera storstäder samt näs­tan pre­cis över­allt i Polen och så klart även Est­land.

Bolt myn­tades förs­ta gån­gen när man lanser­ade elscootrar i just Paris 2018 och sedan bör­jade man job­ba med det nam­net över­allt.

Till Sverige kom man för lite min­dre än ett år sedan med start i Stock­holm och redan från start var Nils Wijk­mark med som Sverigechef. Innan dess var Wijk­mark känd för att ha var­it med och star­tat TaskRun­ner som han även var VD för.

Jag noter­ar att det finns skyl­tar vid en speciell ingång om vil­ka speci­fi­ka besök­stider som gäller för tax­iförare som vill anslu­ta sig till tjän­sten. Nils Wijk­mark förk­larar att det inte hade gått att klara anstormnin­gen annars. Det har inte var­it några som helst prob­lem att få förare till tjän­sten.

Inte heller kun­der verkar det som och det sägs bero på den enkla kom­bi­na­tio­nen av att förare får mer betalt än lik­nande tjän­ster sam­tidigt som det är bil­li­gare för oss slutkun­der.

En kom­bi­na­tion som kan te sig matem­a­tiskt omöjlig, till på allt kli­matkom­penser­ar man fullt ut, men Wijk­mark förk­larar det med myck­et låga omkost­nad­er, så kallade over­head, både nationellt och inter­na­tionellt men sam­tidigt stark lokal när­varo.

Det är inte något som hin­drar sam­ma förare att köra för flera tjän­ster, något som jag själv fick uppl­e­va sist jag var i Stock­holm och såg en bil ta några minut­ers omväg innan upphämt­ning. Förk­larin­gen jag fick sedan var att hen bara skulle släp­pa av en annan kund på vägen.

I sann Teknikveck­an-anda ham­nade diskus­sion­er­na på Malmös plats i sam­man­hanget samt en allmän diskus­sion om hur liten en stad kan vara för att upp­bå­da en kri­tisk mas­sa av både förare och kun­der.

Jag noter­ar att Uber finns men har en hyf­sat tynande till­varo i stan och säl­lan när under­teck­nad fak­tiskt behöver dem har det fun­nits någon med rim­lig instäl­lelsetid. Nils Wijk­mark fun­deringar ham­nar då på Köpen­hamns-regio­nen och hur det eventuellt skulle gå att göra någonting ihop mel­lan de båda storstäder­na. En tanke som kräver god lokalkännedom för att förstå och även se utmaningar bakom. I dagsläget är en av de utmaningar­na att affärsmod­ellen inte är tillåten i Köpen­hamn men kan kom­ma att bli år.

Men fram tills en sådan etab­ler­ing får vi hål­la till godo med 500 bilar i Göte­borg och hela 1500 i Stock­holm.

Kommentarer