I slutet av november 1985 så introducerade Microsoft operativsystemet Windows. Tio år senare, närmare bestämt i augusti 1995, lanserades Windows 95. Redan vid den tidpunkten så hade Microsoft ett i det närmaste totalt monopol på operativsystemsmarknaden för PC-datorer.
Det var ett så pass kraftigt övertag på marknaden att flera länder påbörjade utredningar om brott mot konkurrenslagstiftingar mot Microsoft. Idag har Microsoft fortfarande ett kraftigt övertag på PC-marknaden, men det talas inte längre om det lika mycket. I princip kan man se två orsaker till att ett de-facto monopol på operativsystem för PC-datorer inte längre är så skadligt; övergången till smartphones och tablets samt ett allt större fokus på webb-teknologier som gör att valet av operativsystem blir irrelevant.
Det som gör det hela än mer intressant är att det operativsystem som nästan blivit de-facto på dagens smartphones och tablets inte alls har fått samma kritik som Microsoft Windows fick, trots att det används på fler typer av konsumentprodukter än vad Windows någonsin kom i närheten av.
Google lyckades där Microsoft gick bet
Android introducerades för allmänheten av Google år 2007. På de nära sju år som det funnits på marknaden så har detta operativsystem fått runt 80% av marknadsandelarna för smartphones. Nyligen kom också statistik som visar att Android numera är större än iOS på tablet-marknaden, vilket visar att det inte är begränsat till enbart smartphones. Google har alltså på mindre än sju år åstadkommit samma sak som Microsoft gjorde, fast i större skala och för fler produktkategorier, och än så länge så har inga myndigheter påbörjat några utredningar om det hela.
Öppen källkod
Förutom smartphones och tablets så har Googles operativsystem även använts på en rad andra typer av konsumentprodukter. Du kan nu hitta TV-apparater, mediaspelare, stereos, laptops, tvättmaskiner, infotainment-system i bilar, kylskåp, mikrovågsugnar, smarta klockor och AR-glassögon som alla kör en version av Android. De flesta av de mer udda produktkategorierna kör en anpassad version av Android där Google troligen inte varit delaktiga alls.
Android är, som många av er troligen känner till, ett operativsystem som är tillgängligt som öppen källkod. Det betyder att den största delen av den mjukvara som din smartphone (eller ditt smarta kylskåp) kör kommer från kod som du själv kan ladda ner och titta på. Det är troligtvis en av orsakerna till att Google har klarat sig från den typ anklagelser som Microsoft fick utstå. Även om Google är de som driver utvecklingen av Android i huvudsak så förekommer det tusentals bidrag från utomstående företag och privatpersoner.
No Google Play for you!
För att förstå skillnaden mellan de Android-baserade produkter som Google inte haft något att göra med och de som kan kallas “Google certified” så behöver man först förstå lite om hur processen för den senare går till. Google har en uppsättning specifikationer (Compatibility Definition Document) och automatiska tester (Compatibility Test Suite) som varje tillverkare (kallad OEM på fackspråk) måste uppfylla för sina enheter om de vill få dem certifierade. Anledningen till att man vill bli certifierad av Google är att det är det enda sättet för en enhet att kunna lägga till Googles egna tjänster, inklusive Google Play Store som gör det möjligt för konsumenterna att ladda ner och köpa applikationer.
Det är fritt fram för vem som helst att bygga en produkt som kör Android men som inte är certifierad av Google. Det är precis det som exempelvis Amazon har gjort med sin Kindle Fire samt vad de flesta kinesiska tillverkare gör (eftersom Google Play Store inte finns tillgängligt i Kina). Det är även det som tillverkare av andra typer av konsumentprodukter som kör Android har utnyttjat.
Idag har vi alltså ett operativsystem som kör på produkter vi aldrig skulle kunnat föreställa oss för ett par år sedan. Google Glass har visat att det går att använda Android på ett sätt som går långt utanför dess ursprungliga syfte och anpassningarna som gjort för andra konsumentprodukter antyder vart vi är på väg. Den senaste satsningen från Google under namnet Android Wear visar att det går att skala ner operativsystemet till små enheter som får tidigare användningar av begreppet bärbar att kännas mer som “släpbar” (jämför gärna med de tidiga “bärbara” datorerna med en MacBook Air idag). Jag skulle bli förvånad om jag under nästa år när jag ska köpa en jacka inte kommer ha möjlighet att välja en som har en liten grön robot i logotypen.
Fortsatt övertag
Oavsett vad man tycker om denna utveckling kan man ändå dra två slutsatser så här långt; Android kommer att ha ett fortsatt övertag på marknaden bland operativsystem för konsumentprodukter och Google kommer inte nödvändigtvis vara de som själva leder utvecklingen. För varje produktkategori som Google går in i med Android som bas så har det med största sannolikhet redan gjorts av ett antal startups eller etablerade tillverkare. Android Wear är ju trots allt bara en standardisering (i Googles ögon) av Android för smarta klockor, något som många andra redan har försökt sig på.
Men vad är det som gör att Android har lyckats sprida sig till så många olika produkter när så många andra mjukvaruplattformar misslyckades? Microsoft försökte (eller försöker fortfarande) att få in Windows i inbäddade system, men kom aldrig särskilt långt där. Linux, som är den kärna som Android baseras på, har länge varit ett populärt alternativ för inbäddade system, men det som saknades var en standardisering ovanpå det hela. Det är här Android träffade mitt i prick.
Med en öppen-källkodslicens som tillåter att tillverkarna modifierar plattformen utan att behöva dela med sig av kälkoden igen, samt en utvecklingsmiljö för tredjepartsutvecklare som låter dem utöka funktionaliteten på produkterna, så hittade många tillverkare en lösning på de problem de haft en längre tid.
Andra sidan av myntet
Den snabba utvecklingstakt som Android har haft är dock inte enbart positiv. Alla som köpt en smartphone med Android har förr eller senare märkt att tillverkarna inte är särskilt snabba med sina uppgraderingar till nya versioner. Även om de flesta tillverkare har blivit bättre på senare år är det långt ifrån samma uppgraderingstakt för 2 år gamla Android-enheter som Apple har för sina iPhones som ofta är äldre än så. Orsakerna till detta är många och flera tillverkare har försökt att vara mer transparenta i hur de arbetar för att ge en förklaring till varför det tar sån tid.
Dessutom så har utvecklare av appar länge haft problemet med att de måste stödja flera år gamla Android-versioner. Android Gingerbread (version 2.3) är snart tre och ett halvt år gammal och står fortfarande för nära 18% av de Android-enheter som fortfarande används.
Detta är stor skillnad mot iOS, där en utvecklare i princip alltid kan begränsa sig till den senaste versionen av iOS. Resultatet blir att det tar längre tid att bygga en Android-applikation. Lägger man dessutom till den stora variationen i hårdvara bland Android-enheter, såsom skärmstorlek, prestanda, lagringsutrymme o.s.v., blir det ett än mer komplicerat pussel när du ska bygga din applikation.
Kylskåp och klockor skapar nya utmaningar
Även om det ser ljusare ut framöver (övergången från Android 2.3 till Android 4.0 medför rätt stora fördelar för app-utvecklare) så uppstår det, på grund av Androids stora spridning, en rad nya utmaningar för app-utvecklare. När din Andorid-app ska kunna installeras på allt från kylskåp, bilar, smarta-klockor, tablets, TV-apparater och smartphones så blir det plötsligt rätt komplicerat att bygga ett användargränssnitt. När du inte längre har en touch-skärm (som på en TV), när skärmen bara är 2” (klocka) eller när du inte kan ta användarens fulla uppmärksamhet (hen kör bil just nu) så är det näst intill omöjligt att paketera alltihop i en och samma applikation.
Lösningen är så klart att skapa olika applikationer för de olika typerna av enheter, men hur många gånger är det egentligen lönsamt att göra det? Här pratas det ofta om att lösningen är så kallade responsiva webb-applikationer, men även i dessa fall så blir gränssnittet ofta begränsat till klicka/peka interaktioner samt att man begränsar sig i vilka funktioner man kan utnyttja på varje enhet.
Mobilen är död
På 2014 Accel Design Conference i San Francisco nyligen blev Androids chefdesigner Matias Duarte intervjuad och förklarade där att “mobile is dead”. Detta skapade ganska starka reaktioner, men när Matias fick förklara det närmare blir bilden av vart Android är på väg, sett från Googles synpunkt, lite tydligare. Istället för att göra skillnad på mobila och icke-mobila enheter så bör vi istället fundera på olika skärmar.
Vissa är jättestora (50+” TV), andra små nog att bära med oss (5” smartphone) medan andra kan vara pyttesmå och bara kunna visa ett par ord i taget (2” smarta klockor). Vidare är vissa skärmar inte alls skärmar i traditionell mening, utan använder andra metoder för att kommunicera med oss (exempelvis tal, ljudsignaler eller vibrationer). Vissa enheter kommer helt sakna metoder för att direkt kommunciera med en användare utan förlitar sig på att en annan smart enhet, som ofta kommer vara Android-baserad, kan ta emot radiosignaler via Bluetooth eller WiFi och visa upp relevant information den vägen.
Föreställ dig konsumentprodukter som alla kör Android och låter tredjepartsutvecklare utöka funktionaliteten med appar. Du skulle exempelvis kunna installera en app från Evernote i ditt smarta kylskåp och alltid kunna se i din smartphone vad det är du har i kylskåpet när du är på ICA. Allt detta utan att varken kylskåpstillverkaren, ICA eller Evernote behöver ha ett formellt samarbete. När alla dina konsumentprodukter har öppna gränssnitt (API:er) så ökar deras värde och du kan anpassa användningen av dem efter dina egna behov. Sakernas Internet (Internet-of-Things) är alltså inget du ska behöva vänta på, det har redan varit här ett par år.
Konkurenterna sitter inte stilla i båten
Samtidigt som Android sprider sig till allt fler produktkategorier och erövrar en allt större marknadsandel sitter inte konkurrenterna stilla och väntar. Apple gör likartade satsningar med iOS, senast med deras satsning på bilar under namnet CarPlay och det har länge ryktats om att de kommer öppna upp för tredjepartsutvecklare att skriva appar till Apple TV.
Microsoft fortsätter satsa på Windows Phone och Windows RT, men det återstår att se om de någonsin kommer få någon betydande marknadsandel globalt. Övriga konkurrenter, såsom Firefox OS, Ubuntu, Tizen och Blackberry fortsätter kämpa men alla ser ut att sakta gå samma öde till mötes trots att de kan uppvisa en mängd intressanta funktioner. För app-utvecklare, och de flesta tillverkare av konsumentelektronik, finns det bara två plattformar att ta hänsyn till idag; Android och iOS.
Den utveckling vi haft hittills visar ändå att så länge som en plattform tillåter både tillverkare och tredjepartsutvecklare att fritt innovera så har man åtminstone rätt förutsättningar för att bli framgångsrik. Det, tillsammans med den överväldigande marknadsandel som Android har idag, gör att det är lätt att se en framtid där vi slutligen har Android överallt.