by • 10 maj, 2009 08:39 • Nyheter15 kommentarer504

Historien om Apples spelkonsol

Bandai

I dagarna har det rapporterats om att Apple skulle vara intresserade av att köpa Electronic Arts, ett av världens största spelutvecklare och -distributör. Detta är självfallet ett helt orimligt rykte och kommer inte att hända men det får ju en att fundera över Apples historia när det kommer till spel. En något brokig sådan. När det kommer till  iPod touch så har den utvecklats till att bli en riktig fin liten bärbar spelmaskin, något som Apple inte är sena att påtala. Till våra kära Macar däremot är det fortfarande skralt även om Intel-processorn har gjort att det både går att installera Windows på dem men också att det lär lättare att konvertera spel som fungerar i Mac OS X.

Men iPod touch med alla sina spel på App Store är inte Apples första riktiga giv inom spelbranschen. I mitten av 90-talet lanserade man en konsolliknande pryl vid namn Pippin (Döpt efter Newtown Pippin, en äppelsort nära släkt med McIntosh) ihop med den japanska leksaksjätten Bandai.

Tekniskt överlägsen

Det var verkligen ingen klen produkt man satte ihop och rent tekniskt var det egentligen en Mac i annat skal med speciella tillbehör, Operativsystemet baserades på System 7.5.2 och faktum är att mycket av den mjukvara som kom även kunde köras på vanliga Macar. Även idag kan vissa av dessa startas i System 9.

I USA släpptes den svarta World Edition medan den vita enbart kom i japan. Bland tillbehören fanns modem, tangentbord, tangentbord med ritplatta och självfallet handkontrollen, likt dagens Apple-möss fanns ett scrollhjul på dessa.

Vanliga tangentbord och möss med ADB-kontakt, det vill säga den standard som användes på den tidens Macar, var kompatibla. Kontroller för upp till fyra spelare kunde användas samtidigt. Två typer av Apple-skrivare kunde kopplas in.

Spel och programm levererades på cd-skivor eller disketter men det gick även att ansluta, samt boota från, scsi-hårddiskar.

Försäljningsfiasko

Pippin släpptes 1995 i japan och 1996 i USA och de lite mer namnkunniga konkurrenterna vid det här tiden var Sega Saturn, kommande Nintendo 64 men framförallt Sonys Playstation. Som den minsta spelaren var intresset för att utveckla spel minimalt och i princip var det bara Bandai som gjorde egna spel. Apple hade aldrig tänkt att varken tillverka konsollen eller spelen själva och stod enbart för plattformen. Till på allt kostade Pippin närmare 600 dollar vilket var alldeles dyrt för en konsol, då som nu.

Man hade alltså både pris, utbud och tajmingen mot sig, resultatet blev att inte ens 100 000 tillverkades varav mindre en hälften såldes.

Cirka 80 titlar kom till japan medan det endast släpptes 16 i USA. Långt i från alla var spel. Till och med en version av Netscape lanserades till Pippin även om det var en nerbantad sådan.

Före sin tid

Pippin var på många sätt före sin tid, arkitekturen var PowerPC-baserad vilket både Xbox 360, Nintendo Wii och Playstation är idag. Handkontrollen fanns i trådlös version, något som skulle dröja många år för de andra. Att det går att ansluta vanliga tangentbord och möss till ett tvspel är något vi först fick se hos Xbox 360 och på riktigt hos Playstation 3. Samma sak när det kommer till att använda konsolen till annat än bara spel.

Pippin1 pippin2 pippin31 pippin4 pippin5 pippin6 pippin7 pippin8 pippin9