Så är nya iMac 24″

Storleken känns igen från förra gången jag testade denna bjässe, men då var det den första generationens dito. Nu har den andra kommit, och visst är det skillnad jämfört med den första modellen. Skärmen är fortfarande som en stor spegel och den nya LED-belysningen helt vansinnigt ljusstark och jag kom på mig själv med att faktiskt dra ner ljusnivån en aning efter att först ha dragit upp den till max.

När den här gigantiska modellen kom så testade jag den i köket i min dåvarande lägenhet. Jag hade inte plats att ha den någon annanstans. Nu när den nya modellen kom så skickade Apple över en för test så, tja, hamnade den på matbordet igen. Jag kommer senare till varför.

Prestandan och diskytan är som sig bör större och bättre och datorns två tillkortakommanden, förutom skärmen, är dels det medföljande tangentbordet. Jag har den bredare modellen av det här tangentbordet på jobbet och börjar väl så sakteliga vänja mig vid det, så det är inte där problemet ligger. Istället har jag ett problem med att Apple skickar med det smalare (billigare) tangentbordet till en dator som är nästan dubbelt så bred som själva tangentbordet. Det ser, i brist på bättre uttryck, “fel” ut och det skänker den nya, och rätt dyra, iMac:en en billig känsla.

Ett köksbord

Vad är det andra problemet då? Här kommer köksbordet åter in i diskussionen En 24? är en jättestor dator, det är ingen tvekan om det. Man kan åtminstone delvis tillskriva känslan av gigantiskheten (ett påhittat ord, hoppas ni ursäktar) stativet undertill och “kroppen” under skärmen, där Apples logga sitter. Det gör att själva bildytan kommer ganska högt upp i luften och ska en 24? iMac komma till sin rätt krävs det helt enkelt ett djupt bord för annars hamnar man alldeles för nära datorn och då sitter man och letar efter muspekaren genom att höja och sänka huvudet eller att titta åt höger eller vänster. Det är visserligen en mäktig känsla men efter en stund blir det lite löjligt och har man inte en helt lämplig plats att placera datorn på finns risken att man till slut sitter med tangentbordet i knät och skriver, med stolen en bit från bordet.

En annan tanke som dök upp häromdagen när jag funderade på iMac:en och samtidigt skottade snö var om prestandan i den här datorn, med upp till 8GB internminne och 1TB diskyta, i kombination med en lysande (i fler avseenden än ett om ordvitsen ursäktar) skärm inte diskvalificerar datorn från att heta iMac? Kanske skulle den heta Mac iPro eller något liknande istället.

Så, för att summera: nya iMac är dyr. Nya iMac är nästan löjligt ljusstark. Nya iMac är knäpptyst, hysteriskt snabb, potentiellt feldöpt och har man plats för den, och råd, finns det ingen annan stationär dator i Apples sortiment värd att köpa.

Man får helt enkelt löjligt mycket dator för 20000 kronor.